andreasahlberg

Då är det dags att avrunda året och säsongen 2009, ett år som varit ett bra år för mig och förhoppningsvis folket runt omkring mig. Vi har haft en säsong som varit väldigt upp och ner, lite av en berg och dalbana faktiskt. Säsongen började faktiskt rätt tungt redan innan vi vare ute på banan första gången då vi insåg att flera partners hade hoppat av vår satsning och vår STCC bil med chaufför tvingades stå åt sidan och vi valde att bruka endast en bil.

Vi accepterade beslutet och bestämde tidigt att vi skulle jobba stenhårt ihop för att nå ett nytt SM-guld, precis som vi gjorde 2007 när min bror Jocke vann. Men i år var det min tur, trycket var på mig och vi jobbade fram bra förutsättningar att lyckas under våren. Vi visade tidigt på de tester som vi genomförde att vi var att räkna med, vilket kändes grymt kul!

När det så var dags för premiär på Mantorp Park i maj visade vi oss direkt starka med att vara med i toppen och slogs ända fram till mållinjen om säsongens första seger, men fick nöja oss med en andra plats och friska poäng in på kontot! En seger i race 2 var inom räckhåll när alla racerförares mardröm inträffade, nämligen att bromsarna försvann in i den sk F2 kurvan på den snabba Mantorp banan. En händelse som kostade en massa poäng och en del tillit till bilen.

Revanschen lät inte vänta på sig och på Gelleråsbanan tävlingen efter kom säsongens första seger och jag fick ta emot segerpokalen inför en mängd folk hemifrån då Karlskoga är min hemmabana. Alltid lika kul att få tävla inför mycket folk man känner, och man finner alltid det där lilla extra som kan leda till en utklassningsseger som det var i detta fall!

Revanschen följdes upp med en godkänd tävling i Göteborg när jag också tog studenten! Två fjärdeplatser vart det med 65 kg i viktlådan , vilket är riktigt bra på Sveriges i särklass långsammaste bana, och mest missgynnande för bilar med straffvikt.

Helgen därefter vart en mardrömshelg i Skåne med två krascher och noll poäng vart det och ett ras i tabellen! Nog om det, jag har lagt det bakom mig och jag minns det bästa…

Tävlingen efter var på en av mina absoluta favoritbanor, nämligen Falkenberg! Har alltid haft en viss förkärlek till den banan, grymt snabb, bra väder och alltid mycket folk! Ett test startade helgen och vi var snabbast från första till sista varvet. Vi gick ut för att ta säsongens första pole position men hann inte mer än 4 varv innan ett det tog stopp i ett stort moln på den långa rakan. Ett drev i växellådan hade gått sönder, och i sin tur tryckt sönder växellåds huset och växellådsoljan mer eller mindre sprutade på avgasröret.

Jag slutar aldrig förvånas av mitt team som på 42 minuter fick en trasig bil i sina händer, lagade bilen genom att byta växellåda och färdigställde den för race! Jag stod som två, vilket innebär första startled och jag bestämde mig tidigt för att chansa i starten. Jag bromsade sjukt sent och kunde ta hand om ledningen i första kurvan från mitt ytterspår, en ledning som jag sedan höll ända in i mål!

Race 2 vart precis som jag hade tänkt mig och jag kunde inkassera ännu en seger efter att ha startat trea, och lyckades vinna med lite marginal till 2;an Rickard Trange i en Seat. Underbart med karriärens första dubbelseger och ny mästerskapsledare till sommaruppehållet som följde! Jag valde att ta en vecka semester tillsammans med min flickvän Erika efter denna superhelg, och det var första gången sedan våren jag verkligen kunde slappna av.

Efter en del tester under uppehåller hade jag också börjat förhandla med en ny partner till min satsning! Jag hade nämligen träffat en man vid namn Björn Broström, så också VD för ett företag som heter badatunna, som precis som namnet tyder producerar badtunnor av högsta kvalte. Samarbetet gick i lås och när vi kom till nästa tävlig på Karlskoga var bilen prydd med nya dekaler vilket kändes grymt kul då sidan på bilen tidigare varit full i frågetecken.

Den nyss nämnda Karlskogatävlingen vart inte alls vad vi hade räknat med då ett fabrikationsfel i motors ventiler hade uppstått. Ett fel som gjorde att vi tappade massor av speed, och det tillsammans med de 70 kg straffvikt jag hade med mig satte stopp för våra framgångar denna gång..

Så det var helt enkelt bara på det igen och få en nypreparerad topp till nästa tävling som var på Rink Knutstorp i Skåne, där jag inte tagit poäng sedan våren 2007. Jag hade under säsongen fått hjälp att hitta det rätta tänket genom min gamla mekaniker, a.k.a svärfar Micke! Det hade gett resultat och jag kunde prestera bra resultat och ta värdefulla poäng för mästerskapet..

Det var dags för final på Mantorp Park och jag hade förutsättningarna klara för mig under hela helgen. Vi visade prov på att vi var snabba, men frågan var om det skulle räcka. En fjärdeplats i det första racet, ledde till en total femteplats i mästerskapet. Inte alls vad vi tänkt och vi valde att satsa allt på ett kort inför race 2 och vi tog ännu en fjärdeplats, men klättrade till en andraplats i mästerskapet, vilket ger oss en silvermedalj i JTCC/JSM.  Det var två poäng, en plats i det sista racet, eller en sekund från SM-guld. Jag var så sjukt besviken och ville bara försvinna, men tids nog insåg jag att ett SM silver är ganska bra och det är få förunnat att ta en medalj över huvudtaget. Den första månaden hade jag förlorat ett guld, men så småningom hade jag vunnit ett silver. Ser man dessutom till våra förutsättningar så är det ännu bättre. Vi är ett litet familjeteam som åker med en budget som är betydligt mindre än många andras, snälla människor som ställer upp och mekar gratis för de tycker det är kul. Och inom loppet 2007-2009 inneha ett SM-guld och ett SM-silver inom ett så litet team är imponerande!

Sist men inte minst, årets lista:

Årets bästa: Mamma, Pappa, Jocke och Erika som orkar leva racing med mig, tack så sjukt mycket.

Årets snällaste: Alla i teamet som offrar sig för att jag och min bror ska få göra det vi älskar mest, nämligen köra racerbil!

Årets Tack: Vill jag rikta till alla partner och andra personer som stöttar oss ekonomiskt eller på annat sätt ser till att vi lyckas nå resultat! Ni är grymma!

Årets isär klass sämsta: Pirelli och TL Racing som ser till att byta däck mitt i säsongen, och på så vis se till att vi slängt bort 10 000-tals kronor på att testa ett bra däck som sedan ersätts av ett gammalt däck som går 3-4 sekunder långsammare per varv. Skäms!

See ya 2010 on the racetrack!

Gott nytt år!

Andreas Ahlberg.

Imorn kommer racingåret 2009 i bilder, missa inte det!